Tankar kring möjliga startelvor

Med värvningarna av Henrikh Mkhitaryan och Pierre Emerick Aubameyang har Wenger fått ett knivigt men delikat dilemma kring hur startelvan ska formeras. Ni som har Sportbladet Plus kan läsa Kalle Karlsson utmärkta analys av möjliga formationer, men jag tycker han lägger för mycket fokus på det offensiva spelet och missar den defensiva aspekten, vilket trots allt varit Arsenals stora dilemma den här säsongen. Därför har jag valt att analysera två möjliga startelvor lite djupare och som jag tycker vi kan variera beroende på motstånd. En ”hemmaelva” och en ”bortaelva” med andra ord.

Hemmaelva (4-2-3-1)

Cech – Bellerin, Mustafi, Koscielny, Monreal – Ramsey, Xhaka – Mkhitaryan, Özil, Lacazette – Aubameyang

Ganska likt startelvan från gårdagens Evertonmatch, med en förändring, Lacazette från start istället för den misslyckade Iwobi. Här får vi plats med båda nyförvärven och kan mönstra en anfallskvartett i världsklass. Aubameyang är en straffområdesspelare och har sina främsta styrkor i boxen och ska bara spela som striker. Lacazette är en duktig targetspelare men har kanske inte den tekniken eller speeden för att vara optimal på en kant, men här tänker jag att Lacazette och Özil överlappar och på så sätt får vi ett oberäkneligt anfallsspel med mycket rörelse. Tillsammans med Ramseys djupledslöpningar kan vi då få tre spelare som hotar inne i boxen när Lacazette också söker sig inåt. Utanför boxen sköter Özil och Mikhi inspelen och en ytterbackarna inläggen. Utanför straffområdet finns Xkaka som kan fånga upp andrabollar och täcker upp ytorna bakåt.

Med denna uppställning blir vi mer sårbara bakåt och det är därför viktigt att inte båda ytterbackarna följer med upp i anfallet samtidigt. Om detta sker måste Ramsey falla bak för att täcka upp för eventuella kontringar och då tappar vi ytterligare en dimension i anfallsspelet. En spännande uppställning men det krävs att både Lacazette och Mikhi är benägna att hjälpa till i det defensiva spelet. Denna uppställning tycker jag lämpar sig perfekt på hemmaplan där vi förväntas föra matcherna. Undantaget är mot ”big six” där vi behöver stärka upp defensivt för att inte åka på livsfarliga omställningar vid bolltapp på mittplan.

Bortaelva (3-4-2-1)

Cech – Mustafi, Koscielny, Monreal – Bellerin, Xhaka, Wilshere/Ramsey, Kolasinac – Mkhitaryan, Özil – Aubameyang/Lacazette

Denna uppställning har vi använt i de flesta mötena med topp 6, med hyfsat stor framgång, med segrar mot både Tottenham och Chelsea. Genom att använda tre mittbackar får vi en bättre stabilitet i försvarsspelet och kan falla tillbaka med wingbackarna när motståndarna pressar och kan då snabbt ställa om när vi vinner bollen. Özil och Mikhi får hyfsat fria roller, och skulle någon saknas kan dessutom Wilshere spela på denna position. Beroende på motstånd och dagsform kan vi även alternera mellan Ramsey och Wilshere som en av två sittande mittfältare bredvid Xhaka. Ramsey som är något bättre i det defensiva spelet, passar dock bättre när vi själva anfaller mycket och därför är kanske Wilshere att föredra mot sämre lag på bortaplan med hans förmåga att flytta bollen snabbt framåt. Tyvärr har vi ingen bättre defensiv mittfältare än Xkaha. Visserligen är han en duktig passningsspelare och täcker ytor bra när motståndarna har bollen högre upp, men när de anfaller utanför straffområdet har han en tendens att ligga fel i positionsspelet och det utnyttjar alltför ofta motståndarna genom löpningar mellan Xhaka och vår backlinje. Så för att denna uppställning ska fungera optimalt krävs att vi värvar en defensiv mittfältare av klass i sommar.

Vi kan även alternera mellan Aubameyang och Lacazette som striker beroende på motståndarnas styrkor och svagheter. Mott ett topp-6 lag på bortaplan tycker jag Aubameyang är att föredra då vi troligtvis kommer bli ganska tillbakatryckta och då kommer hans speed bättre till nytta. Möter vi ett sämre lag där vi förväntas styra spelet tycker jag Lacazette passar bättre med sitt bättre ”link-up-play” där Aubameyangs speed och förmåga att löpa in bakom motståndarna inte är lika gångbart.

Denna formation ger oss alltså flertalet alternativ som Wenger kan välja att anpassa utifrån motståndare och spelarnas tillgänglighet. En spännande tanke är att även spela med tre renodlade mittbackar och låta Mertesacker spela centralt istället för Monreal i de matcher där vi förväntas försvara i större utsträckning. Mertesacker är bra i positionsspelet, men är beroende av snabba mittbackar runt sig, och bör endast värderas som ett alternativ i en trebackslinje tillsammans med Mustafi och Koscielny.

COYG