Landslagsuppehållen: En supporters vakum

Eftersom jag inte ser charmen med Nations League så är landslagsuppehållen bara ett onödigt inslag i mitt supporterskap. Det blir ett vakum där allt sätts på om hold.

Innan uppehållet hade vi nio raka segrar och avslutade med en målkavalkad borta på Graven Cottage. Det enda jag har velat är att det ska bli dags för match igen. Ramseys mål har gått varmt på Youtube och för att stilla mitt Arsenal behov så fanns damlaget där förra helgen. En strålande 5-0 seger mot Chelsea på en regnig gräsplan i Londons förorter gjorde att jag glömde Nations League för en stund.

Jag behöver nog Arsenals matcher mer än vad jag trott. Jag behöver något att se framemot, något att tro på, något att hoppas på och något att dagdrömmar om.

När det är långt till nästa match så saknar man det där och det är som att allt blir ett vakum och på on hold.

Något kärt försvinner och man vill bara ha det tillbaka nu nu nu. Det är när något försvinner som man saknar det och inte när man är mitt uppe i det.

Längtan gör att man vill ha det mer och vi gooners får längtan ännu mer eftersom nästa match inte är förens på måndag.

Då är supportrarna och laget åter igen tillsammans för att gå mot tio raka segrar.

Vakumet och landslagsuppehållet är då äntligen över för denna gången.